fuck you

Jag HATAR min mamma! Det jävla cpt ska inte komma och tala om för mig vad jag gör fel! Jag hatar verkligen hur hon bär sig åt! Ens mamma ska väl inte håna en? En mamma ska väl inte slänga dumma kommentarer? En mamma ska väl inte säga "nu flyttar du till pappa, jag orkar inte med dig längre din jävla unge". Tack mamma! Det känns ju såååååå bra att få höra sånt! Jag är så jävla trött på det här med föräldrar. Ni kanske vet att jag drömmer varje dag om att flytta hemifrån, och så fort jag fyller 18 så ska mitt liv börja. Mamma är så jävla respektlös så det finns inte! I hela mitt liv har jag blivit orättvist behandlad och jag är så jävla fucking trött på det! Min brorsa har varit deras lilla guldstjärna som har betygen, fotbollskarriären och rösten. Dom skiter i mig. Dom vill att jag ska försvinna. Båda mina föräldrar skäms över mig och mitt beteende. Så fort jag gör något bra så räknas inte det. Om Emil (min bror) gör något, så blir det nästan fest. Deras lilla underbara son, och hon.. dottern.
Det är inte lätt att gå runt med ett fake-smile hela dagarna när man egentligen bryter ihop inombords med gråt och skrik, inte med allt som är nu, men allt jag har varit med om också. Det är så mycket som jag har ångrat och jag har lärt av det idag, men vad jobbigt jag har haft det. Och grejen är, att folk inte har en jävla aning. Dom vet inte hur jag har det hemma eller hur mycket jag har velat ta livet av mig och gråtit. Istället för att folk ska börja undra har jag snackat om en massa annat skit, kläder, smink, mode - allt som inte hade med saken att göra. Undanflyker. Jag har t.o.m svårt att prata om det här med min bästa vän. Jag skäms så oerhört mycket. Över min familj, över mig själv och hur jag reagerat.
Jag hatar det här livet. Jag har ingen förälder jag kan bo hos, och jag har ingen som lyssnar. Hoppas ni gör det. Jag vet inte hur jag ska nå ut till folk, hur jag ska få mitt finger med i spelet. Jag vill ha ett bra och lyckligt liv, men ingen bryr sig! Ni kanske tycker, vadå hon har det väl inte sämre än någon annan? Jag respekterar det, och kan hålla med om att det finns folk som har det värre, men jag vill inte leva som jag gör nu. Mamma eller pappa, jag kan inte bo hos någon av dom. Ibland skulle jag bara vilja ta en bazooka och trycka av rakt mot pannan på dem. Jag spyr av tanken av att kunna bli som dom. Fyfan.

Tack till er som lyssnat.

Kommentarer
Postat av: josefine

vet hur det känns. hoppas det blir bättre!

2008-12-02 @ 17:10:59
URL: http://lagom.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0